Brutus Gnallblejsa

på en sliten madrass i en liten vindsvåning på Frustviksgatan låg Brutus Gnallblejsa. Han var för frisk och glad för att kunna jobba idag. Brotus var fastighetsskötare i fastigheten som låg på Frustviksgatan som var en ganska liten gränd där det bara fanns en fastighet. Det var den Brutus var anställd för att sköta. Det lilla bolaget, "Allmäna kluster i Snörköping HB", var det enda fastighetsbolaget i Snörköping. Brutus var den enda anställda och bodde i bolagets enda fastighet. Jäkla gött att få ligga här och klia sig på magen tänkte Brutus och kände hur kistan kurrade. Det hade blivit lite för många glas vin till frukost. Jävla sug, tänkte han. En macka hade varit förbannat gott. Men hur skulle han kunna förflytta sig ner till fastighetens lilla mackbar? Brutus hade inga ben. Stackars Brutus var född utan ben och hade som spädbarn blivit borttappad av sin mamma på vinden, lämnad till sitt öde i den taskigt isolerade våningen. Brutus hade släpat sig runt på golvet i snart 37,5 år. I början åt han gammal soffstoppning men den tog snabbt slut. Brutus hade börjat gnaga sig igenom en tjock bärande balk. Nu sviktade hela taket och på vissa ställen var det bara centimeter mellan golv och tak. Han kunde inte käka mer balk nu. Förbaskat god och ekig som den var. Som en gammal chardonnay. Brutus hällde upp ytterligare ett glas vin. Som tur var råkade det gå en pipeline från Snörköpings vinfabrik rakt genom fastighetens vind. Tur var väl det, för Brutus var ju alkoholist.