Böskeper

Bakom kullen i en jordklump bodde Böskeper med sina fjorton delvis tandlösa getter. Böske, som han kallade sig själv bodde några kilometer utanför den lilla staden Snörköping. Han hade aldrig varit där sedan han vaknade ur sin koma som en vuxen människa. Hade aldrig vetat varför, aldrig kunnat ana var eller vad hans kropp varit tidigare. Böskes jordklump hade vuxit sig större med åren men fortfarande hade han kunnat hålla sig gömd från småglinen och tanterna som sprang runt och letade efter krukskärvor i snårskogen. Böske hade samlat skit i hela sitt liv och tyckte det var dags att hitta lite pengar så att han kunde köpa grejer. Han visste att det fanns en marknad i staden. Han hade samlat upp trasiga pappersbitar som singlat med luften och lyckats klistra ihop flera reklamtidningar. Ja nästan hela tidningar, som han hade i en stor guldbok, hade han lyckats lappa ihop. Där var nakna bröst med gamla gubbars huvuden och hjul som ben. Det var inte alltid så att bilderna stämde överens. Böske visste vad potatis kostade, hur mycket en jojo gick lös på och vad en tandblekning skulle ha lättat plånboken med. På så sätt hade Böske skapat sig en uppfattning om sakers värde. Han visste att han kunde dra ut tänderna ur sina getter och få pengar för dem. Han visste hur mycket tandsten var värd för pianoindustrin. Böske var redo för stan. Han ville uppleva äventyr.