tisdag 30 mars 2010

Smörbertil

Tankbilen med smör stannade till och vräkte ut ett svart moln smog rakt i ansiktet på Smörbertil. Smaskens ropade han och smilade med sina äcklig gula smörfärgade tänder som satt i ojämna rader mellan de två runda fettglänsande kinderna. Det var dagens lass som komit, dagens lass smör. Smörbilsgubben kom ut och drog fram en slang som han kopplade till ett långt rör som gick via en pump upp till Smörbertils feta hemmasnickrade smörtank som satt fastsurrad med sytråd på den lilla stugans tak. Smörbertil bodde på Piskrappsvägen 23 i hjärtat av de fashionabla området i den lilla staden Snörköping. Här i kvarteret bodde alla dem som var något i Stan. Bagarmästare Pepparspraysson, storbonde och storbondinna Koochcistern, Knattehocketränare Plymgym och inte minst den unga sköna kurtisandamen fru von Blågnejs.

Smörbertils granne hade en stor potatisslungare som krävde en jävla massa smör för att kunna slunga med stil. Grannen kom ofta för att få låna smör hos Smörbertil. "Du, Smörgrabben (som grannen lite skämtsamt brukade kalla Smörbertil) langa hit en fet kaka fett så får du en slungad kartoffel i nyllet". De båda kunde stå och skratta i timmar över staketet trots att Smörbertil hatade sin granne. Smörbertil var lycklig över att bo i ett så fint område där alla älskade honom och ville komma förbi och få sig en klick nykärnat smör (mot en svindyr betalning förstås). I verkligheten var det ingen som tyckte om Smörbertil. Han var skitjobbig att prata med och det enda folk ville åt var hans feta fester.
Det mesta av smöret ville ju Smörbertil förstås behålla själv och eftersom han varken hade el- eller vattenräknignar och bode i ett hus han ärvt av sin farsa, som varit stor frimärkssamlare, kunde SB leva på att kränga av frimärkena. Smörbertil kunde sitta inkletad i smör uppe i sin cistern mest hela dagarna och bara äta så mycket han ville. Ibland var det osaltat, ibland inte, men han gillade försöka gissa smaken på veckans leverans.

Det var dags att få de sista klumparna ur tankbilsslangen. Det var viktig att varje droppe kom med så slickepott var det bästa verktyget till att lirka de kvarvarande smaskiga klumparna ut. Med händerna finrensade han rörmynningen och fixade till frissan som gänste som en fet frisyr gör i solskenet. Lastbilsgubben packade in sin slang och tackade för sig och sa nästa gång blir det margarin. Det brukade gubbjäveln använda som hot när Smörbertil inte betalade i tid, men han visste nog att han skulle få tag i riktigt smör... Om han bara hade haft sina egna kossor eller getter och han kunde suga mjölken ur. Att det ja vara så jävla svårt att få tag på kor i dagens samhälle suckade SB högt för sig själv. Med små och spänstiga ben förflyttade han sig och sin gigantiska mage bort till hissen upp till smörkammaren.. mm.. ännu en dag i denna härliga råvara.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar